onsdag 30 september 2009

det är när man som mest vill ge upp som man ska fortsätta kämpa, jag menar, man är väl ändå så mycket starkare än vad man tror. eller? man ger upp för tillfället, så är det ju, eller hjärnan säger att man har gett upp, fast man står på fötterna, lite halv taskigt så, men man gör det. och det är bra. man ska inte ge upp. så mycket har jag faktiskt lärt mig.

kroppen orkar inte ens slappna av, man är spännd hela tiden och magen känner sig stressad. men egentligen, missar man en buss..så går det ju en till? typ så liksom. så varför stressar jag?
det är tung just nu. men det ska inte få förstöra mig. eller dra ner på mitt humör. jag menar, jag är ju den där glada pricken.
jag har sagt mitt i det här sammanhanget. och det är rent ut sagt SKIT TRÅKIGT. jag är sjukt ledsen. men jag kan inte påverka beslutet på något sätt. ´


kommer vara trött imorgon, med tanke på
att jag ska upp sex. inte okej, inte okej.
men ett löfte är ett löfte.
och jag klarar det om jag bara vill.


jag älskar dig pappa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar