jag hoppades för en gångsskull att det skulle bli bra.
att allting skulle reda ut sig, men nej. ovanligt. typiskt
min otur. när man väl blivit satbil från allt så helt plötstligt
så en timma senare, så är man lika ostabil som man var
förr. man glider långsamt ifrån allting. det är tufft.
jag vill inte tappa greppet, jag vill inte att allt ska vara
ostabilt igen. det var så skönt att få andas ut.
men nej nej nej. tillbaka på ruta ett? oh yeas...
fan det suger. jag hoppades, jag trodde, jag ville,
jag längtade, jag önskade. men hur mkt jag än gjorde det
och hur mkt jag än ville det så står jag ännu en gång på
ruta ett. lika fort som allt blev samlat så rinner allting
ut ur mina händer som tunn tunn sand.
vad begär du av mig?
jag är tom på ord...
hippo, träffa mig snart....(?);(
jag vill ha tillbaka en vän
en betydeksefull vän, som stod vid min sida oavsett
som var med mig i så mycket skit jag få gå igenom.
vart försvann den vänskapen? vart försvann du?
du har fortfarande en stor plats i mitt hjärta.
jag saknar dig, jag saknar dina ord. jag saknar
din vishet och när allt var som mörkast så kunde
du dra upp mig. du vet vem du är.
vi sa föralltid. du ÄR fortfarande en av mina närmsta
vänner. oavsett och där stannar du.
onsdag 3 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar